Hej alla ni. Nu ska jag snart gå och lägga mig men innan dess tänkte jag skriva ett litet inlägg. Idag var jag först hemma med mamma, mina systrar och min systers kompis, det var riktigt trevligt. På eftermiddagen och kvällen satt jag barnvakt. Imorgon kommer jag troligtvis inte uppdatera då jag först ska träffa kompis och sen på kvällen vidare till en annan kompis och sova där, men det ska bli gos. Här är några bilder från idag:

 

 

 

Hej på er allihopa, hur mår ni? Själv är jag sjuk, men jag är ändå fruktansvärt lycklig. Det är sommar. Inga  regler. Nu ska jag njuta. Jag känner hur tröttheten jag känt den senaste tiden släpper. Hur allt som gör ont släpper. Jag känner mig fri och glad. Jag gör allt det som gör mig lycklig och njuter av varenda sekund. Den här sommaren kommer att bli så annorlunda från förra sommaren, men den kommer bli bra, det vet jag. ♥

 

 

 

Hej på er! Har inte bloggat den senaste veckan av lite olika anledningar, bland annat att jag har sommarjobbat och på kvällarna umgåtts med folk, men det har varit riktigt fint faktiskt. Just nu sitter jag här med många tankar som snurrar i skallen och min mensvärksmage, som tur är ska jag snart ut på en promenad med Matilda, tror allting kommer kännas lite bättre efterråt, hon är så fin. Jag hoppas att ni fått en fin start på ert sommarlov så hörs vi snart, puss & kram! :)

 

hejsan allihopa! Är med paulina och vilma nu, skriver sen puuuuss!

Idag slutar jag grundskolan Visst betyder det sommarlov, frihet och lycka, men samtidigt betyder det att jag måste skiljas från 29 extremt viktiga personer, nämligen min klass. Min klass som jag gått med i 6 år. Dessa år har helt seriöst varit de 6 bästa åren i mitt liv. Hur lame och smörigt det än låter så kan jag helt allvarligt säga att jag hittat mig själv när jag gått i den. Så himla sjukt att jag nu idag ska skiljas från dem, såklart kommer jag att hålla kontakten med dem men jag kommer inte att få se dem varje dag, vilket jag vid det här laget är väldigt van vid. Genom den här klassen har jag träffat några av mina allra, allra bästa vänner och jag är extremt glad att jag har träffat dem och att jag ska få ytterligare ett antal härliga år och minnen med dem. Jag är extrem tacksam för allt som jag fått genomgå med dessa människor, allt jag har fått lära mig och att jag har fått spendera så pass mycket tid med dessa människor, dessa 6 år kommer jag minnas för resten av mitt liv. ♥

 

Hallooojjsan allihopa!
Hahha, förlåt för deppinlägget men behövde verkligen skriva av mig.

 

Iaf, resten av kvällen var super. Hade en slags avslutning med fotbollslaget där vi typ åt, pratade osv, och det var verkligen superkul. Nu är jag hemma, trött, ont i fötterma och ett blåmärkte på benet, vilket tyder på en rolig kväll.

Imorgon börjar man  09:15, då är det något som vi på min skola kallar skolans dag.

Det innebär då att alla olika klasser samlas i var sitt klassrum, sedan finns det ett antal olika aktiviteter som folk i klassen ska utföra, så får man poäng om man deltar och de som vinner i varje aktivitet får förstås mer poäng.

Och sen den klass som får flest poäng vinner. Så vi får hoppas att det blir en bra dag. 

Är en depp just nu, dels för att folk bara inte kan hålla sina åsikter för dem själva. 

Eller när folk inte litar på en, och man försöker verkligen att verka trovärdig och att folk ska lita på en.

Det suger verkligen.

 

Och dessutom börjar jag känna att man inte riktigt kan prata med folk längre, börjar tappa förtroendet i de jag litade som mest på förut. Jag har alltid varit en person som många har förtroende för, eftersom jag berättar om mina "erfarenheter" och sånt och många säger att jag ger bra råd på deras problem så brukar folk lita på mig. Men det börjar kännas ganska jobbigt nu. När man bär på så mångas hemligheter så börjar jag bli alltmer stängd och öppnar mig inte för människor. Det alla berättar för mig tynger ned mig mer och mer och mer och det blir för mycket ibland, eftersom jag inte berättar saker vidare blir det som en låda som det bara trycks ned mer och mer saker i även om det kanske inte får plats mer, så trycker man ned mer. Tillslut slutar jag tänka på vad som kanske skulle vara bäst för mig, tänker mer på vad som skulle vara bäst för andra, och tänker mig noga för vad jag ska berätta och inte. 

 

Det blir även så att jag bygger en mur runt mig, så om man är i skolan eller någon annan stans och får en lite halvdryg kommentar bryr jag mig inte, dom flesta vet att jag inte bryr mig om vad andra säger, men det är bara så, alla bryr sig mer eller mindre, och jag bryr mig mer än vad alla tror. En taskig kommentar kan få vem som helst till tårar, även den starkaste. Det kan bli för mycket, för mycket att hantera på en gång, så lådan spriker, muren rasar och allt går sönder inom en.

Heej på er kompisar! Som Clara redan har skrivit så tänkte vi börja blogga igen. De senaste dagarna har det ju varit långhelg och jag har bara njutit och spenderat den med folk jag tycker om. Riktigt härligt har det i alla fall varit. Vet inte riktigt mer vad jag ska skriva faktiskt, så jag lägger upp några bilder istället :)

 

Herregud, det var verkligen inte igår. 

Men nu har jag och Elin bestämt att vi ska fanemig ta tag i dethär bloggandet och köra.

 

Mycket har hänt sen senaste gången jag bloggade här.

 

Många har förändrats och kompiskretsarna har kastats runt lite. Man umgås med andra människor, det är fler människor som betyder något för mig nu, mer eller mindre, men det är dock inte så många som har försvunnit helt ur mitt liv-vilket är bra. 

Som sagt, träffat mycket nya människor och haft många roliga upplevelser som jag inte glömmer bort i första taget.

Nu när jag tänker efter, kanske just det har gjort att vissa betyder mer för mig som de kanske inte gjort förut. Jag har mognat (hahahahhaha, visar hur omogen jag var då) under bara ett par månader och synen på världen har liksom förvrängts från det jag såg förut. Värderingarna har förändrats och jag försöker att välja orden med mer omsorg numera. 

 

Men det jag ville säga med dethär deepa inlägget är att det är okej att förändras, bara man vet vem man verkligen är och inte lämnar de som verkligen tycker om för någon man tror är en diamant men visar sig bara vara en vit sten.